LARS DEMIAN TACKLAR LIVET MED HUMOR

Livet är inte kul. Fast med en knuten näve och ett skratt blir det enklare att överleva. Det är Lars Demians filosofi.
Möt en av landets mest egensinniga textförfattare som har åsikter om det mesta och skämtar om Det Stora Allvaret.

Lars Demian är en erfaren artist. 1990 debuterade han i skivform, fast då fanns teatern, musiken, och texterna redan i blodet. Under en stor del av 1980-talet åkte han Europa runt med en oberoende kabarégrupp och uppträdde på gator och torg. Ett tvättäkta och lärorikt bohemliv. Det var där Lars Demian fick sin skolning till den publikdomptör han är i dag.
– Spela på gatan är stor skillnad mot att lira på till exempel en klubb. Där har publiken betalat 200 spänn för att komma in och sitter snällt kvar och applåderar. Fångar du inte folks intresse på gatan efter fem sekunder går de bara vidare, säger den snabbsnackande Demian med sin klockrena Hallandsdialekt.
– Jag tycker att alla artister borde testa att spela på gatan. Det är jävligt lärorikt.
Lars Demian på scen är en upplevelse. Med storvulna gester och brinnande ögon kan han trollbinda både den lilla och stora publiken. Något han inte minst visat på Visfestivalen där han stått på scen i stort sett varje år sedan början av 1990-talet. 

Om det finns en rock’n’rollmyt som handlar om hårt liv och droger så finns det också en vissångarmyt där livserfaren, tungsint och svartklädd ensam man som sjunger om livets jävlighet. Lars Demian är myten personifierad. Med ett viktigt undantag.
– Erfaren och svartklädd, det stämmer. Fast tungsint är jag inte. Jag beskriver tunga ämnen fast tacklar dem med humor och lättsamhet.
Demians texter handlar om allt från sprit och porrstjärnor, till Kungen och Gud. Lyssnar man på de tidiga plattorna är det lätt att tro att det enda han sysslar med är att sitta ensam i en skitig kammare och kolka vodka hela dagarna. Fast när han står framför en ser han verkligen inte ut att ha passerat 40-årsstrecket.
– Jag bär åren med bravur, säger Lars Demian och skrattar.
– Det kanske beror på att jag inte ätit kött på 20 år och startar varje dag med Chi-Gong. Fast visst har man levt rätt hårt. Det här livet innebär ofta sena nätter, brudar och en hel del sprit.
 
Med sina texter med en blandning ljus och smärta, mörker och skratt, med en lagom dos melankoli och svart humor har Demian alltid haft en trogen skara lyssnare.
– Jag har en bred publik, med allt från 17-åriga kravallkids till deras mormödrar. När det gäller folk över fyrtio skulle jag säga att andelen kvinnor överväger. Det beror inte på mig utan på att det är kvinnor över 40 år som konsumerar kultur.
Kanske är publikbredden ett resultat av att texterna spänner över ett omfattande register. Här hittar du sångerna som skrålas till under studentfester, de som skrattas till under kompisskivan och de som knyts näve till under politiska möten. Listan över kompetenta vissångare i Sverige är heller inte speciellt lång.
– Det är inte många som håller på, men intresset är stort. Söker man på nätet finns det hur mycket visrelaterat som helst.
Lars Demian definierar sig dock inte direkt som vissångare.
– Om en visartist är någon som säger något i sina texter så visst är jag det. Fast musikaliskt är det en jävla blandning med kanske två delar etno, en nypa rock och en del tango eller nåt sånt.
– Jag har inte mycket gemensamt med en sådan som Olle Adolphsson till exempel. 

Lars Demian har alltid gått sina egna vägar. Ingen svensk artist kan som han fånga smärtan, absurditeten, humorn och själen i livet i sina texter. För det har han fått ta emot beröm och utmärkelser, bland annat en grammis och blivit utsedd till visfestivalstipendiat. Vissa av hans låtar har också hamnat i helt fel sällskap. Till exempel genombrottslåten ”Alkohol” om mannen som vaknar i en trappa och inte vet var han är.
– Den sjunger dyngfulla teknister och de har helt missförstått innebörden. Den handlar om flykten från verkligheten, att inte våga ta livet för vad det är, och inte om fyllan som sådan.
Fast samtidigt som beröm har haglat har vissa kritiker inte varit nådiga. När Lars Demian 2002 släppte en ny skiva efter fem års tystnad, var inget undantag. ”Klassiskt klasshat” och ”Demian är sig lik - tyvärr” är några av rubrikerna på recensioner i dags- och kvällspressen.
– Det är bara att inse att jag inte blir recenserad för musiken utan får politiska recensioner. Fast det gör inte så mycket. När jag tittade efter låg jag på fjortonde plats på topplistan, trots recensionerna, och jag har väl aldrig legat på topplistan tidigare, säger han.
Så Demian skrattar åt kritikerna hela vägen in i publikens cd-spelare. 

Inspiration till sångerna får Lars Demian från omvärlden, tidningar och politiker. Orättvisor, ledarskribenter och likgiltighet får honom att fatta pannan.
– Det är bara att se sig omkring. Om jag slår upp DN:s ledarsida finns det saker där som inte ska få stå oemotsagda.
Fast trots ett starkt politiskt intresse och en vilja att peka på det som är fel skriver inte Lars Demian för att påverka någon.
– Nä, jag skriver för min egen skull om ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Däremot försöker jag presentera materialet på scen så lyssnarna tar det till sig, fast det är en helt annan sak.
När Lars Demian släppte sin nya skiva var den efterlängtad. Många trodde att en av landets mest egensinnige artister lagt låtskrivandet på hyllan. Fast det finns ingen anledning att misströsta. Demian säger själv att han ska fortsätta ge ut skivor.
– Det var naturligt att det tog tid mellan skivorna. Jag hade hållit på i tio-femton år och ställde mig frågan vad jag skulle göra. Jag gjorde en massa saker: gifte mig, skilde mig och kom ut på andra sidan och insåg att göra skivor och spela var min grej. Det var väl någon slags 40-årskris. 
Inspiration i form av en galen värld är han rädd för att det finns gott om även i framtiden.
– Om man inte är en komplett idiot kan man inte säga att det ser bra ut när en tredjedel av världens befolkning svälter, Afrika är på väg att kollapsa av AIDS-epidemin och USA terrorbombar fattiga stater. Det är rätt självklart att det inte står rätt till.
Det kan låta som om den 45-årige hallänningen tycker att framtiden ter sig mörk. Fast så är absolut inte fallet.
– Jag är hoppfull för ungdomarna. Jag märker när vi är ute och spelar på festivaler vilken medvetenhet och engagemang som finns.
Den som är rädd att Demian dröjer ytterligare fem år innan nästa skiva behöver inte vara rädd. Nu har han hittat tillbaka till skrivandet. Fast vem vet. Annat kan komma i vägen.
– Jag kanske tröttnar någon dag och börjar skriva sånger till min fru. Om jag nu träffar någon det vill säga. 

Lars Demian
Namn: Lars Anders Mikael Demian Bengtsson
Född: Halmstad 1957.
Yrke: artist, skivbolagsdirektör, bandledare, manager.
Civilstånd: ogift.
Visfestivalsstipendiat 1991, Grammis 1992.
Aktuell som populär vissångare med levande och mänskliga texter med glimten i ögat.
Är en av gästlärarna på visskolan i Västervik. Influenser: ”allt som är bra. När jag var yngre lyssnade jag mycket på Bowie och Beatles. Sedan blev det en vända med Tom Waits.”   

Diskografi:
1990 Pank
1991 Lycka till …
1992 Favoriter i dur & moll
1994 Man får vara glad att man inte är död
1997 elvis & jesus & jag
2002 Sjung Hej Allihopa

Av: Peter Ahlgren