SPLITTRING HOTAR NYSKILDA MONTENEGRO

Krig, försoning och religiösa strider. Invasionshot, splittring och skilsmässa. Världens nyaste land har gått genom ett stålbad för att uppnå självständighet.
Nu kan allt omkullkastas vid höstens val och krutdurken Balkan fortsätter pyra.

I början av juni förklarade sig Montenegro självständigt. Ett par veckor tidigare hade landet hållit en omdebatterad folkomröstning om att bryta sig ur statsunionen som lilleputtlandet haft med sin regionala stormaktsgranne Serbien
.I några dagar efter folkomröstningen höll världssamfunden andan. Skulle frigörelsen accepteras av Serbiens premiärminister Vojislav Kostunica?
– Allting gick fredligt till och det var bra såväl för Montenegro som för regionen. Det visade att inte alla konflikter på Balkan behöver lösas med vapen och våld, säger Aleksandar Pajevic som arbetar som informationskoordinator och analytiker på det oberoende Mediainstitutet i huvudstaden Podgorica.
Fast självständigheten hängde på en skör tråd. Innan folkomröstningen kom till stånd förhandlade Serbien och Montenegro med EU som medlare om vilka krav som skulle gälla. Parterna enades om att det skulle krävas 80 procents valdeltagande och en 55-procentig majoritet för ett giltigt valresultat.
Valet uppfyllde kraven med minsta möjliga marginal. När valresultatet offentliggjordes stod det klart att 55,6 procent röstat för självständighet. I reella siffror var det 4000 röster som gjorde att resultatet blev giltigt och splittringen i landet var därmed ett faktum. I ena ringhörnan stod serberna medan montenegriner tillsammans med landets minoriteter stod i den andra.
Fast det är inget man talar högt om en knapp månad efter självständigheten.
– Det största problemet – union eller inte union med Serbien – har vi lagt bakom oss. Vi är ett folk och skillnaderna mellan oss kan inte vara så stora att de leder till problem, säger Ivano Djurovic’, en 24-årig ekonomistudent som kommit till universitet i Montenegro för att hämta ut sitt examensbevis.
Inställningen delar hon med de flesta montenegriner vi talar med. Fast staten har höjt beredskapen. I varje gathörn står det polispatruller. De står där för att visa att det inte är någon idé att ställa till med trubbel.
Världspolitik
Montenegro har, trots sin litenhet, i det tysta varit en del av det maktpolitiska spelet på Balkan under lång tid.
Nuvarande premiärministern och dåvarande presidenten Milo Djukanovic’ var en gång allierad med den serbiske ex-diktatorn Slobodan Milosevic men bröt med denne under slutet av 1990-talet. Något som lett till en dubbeltydig västpolitik mot Montenegro.
– Montenegro har varit en bricka i det världspolitiska spelet. Först uppmuntrades de av väst att hålla fast vid sin oppositionspolitik mot Milosevic och när denne fallit och Serbien blivit ”demokratiskt” ställde sig framför allt EU på den serbiska sidan, säger den svenske öststatsexperten Örjan Sturesjö. 
Montenegro är, trots att landet bara är dubbelt så stort som Blekinge, viktigt för Serbien av framför allt två skäl. För det första finns en hamn som är direktansluten till Belgrad med järnväg. En hamn som Serbien nu måste betala för att få tillgång till. För det andra är Montenegro viktigt av historiska och kulturella skäl. Eftersom landet inte blev invaderat av Ottomanska riket bevarades och utvecklades den montenegrinska kulturen och språket.
Historien har stor makt i Montenegro, precis som i alla andra länder på Balkan. När montenegrinska och serbiska styrkor belägrade kroatiska Dubrovnik hetsades befolkning och trupp av propaganda som till mångt och mycket anspelade på historien och religionen. 
När de två ingredienserna kokas samman i politiken skapas den explosiva blandning som lett till krigen på Balkan.
Kyrkans roll ska absolut inte underskattas. De kristna montenegrinerna döptes förr in i den serbiskt ortodoxa kyrkan, men 1998 återupprättades den montenegrinska ortodoxa kyrkan efter att ha varit upplöst i nästan 80 års tid. Kyrkstriden är hätsk, det finns rapporter om präster som rykt ihop i knytnävsslagsmål över den rätta tron. Fast folket reagerar inte så mycket.
– Allting i det montenegrinska samhället är delat – vi har två av allt från fotbollslag till journalistorganisationer så det är egentligen inget kostigt med att det finns två kyrkor, säger Aleksandar Pajevic.
– Problemet är att montenegrinska kyrkan försöker förnya sig och det gillar inte den serbiska kyrkan.
Problemhöst
När vi är på besök är dock allting lugnt. Den viktiga turistsäsongen har precis dragit igång och ingen skulle gynnas av oroligheter som skrämmer bort besökare.  Konflikterna ligger dock och bubblar under ytan men grupperna har helt klart ingått en bräcklig vapenvila. Fast det kan ändra sig snabbt. I september går Montenegro till parlamentsval och om unionisterna, det vill säga de som är för ett närmre samarbete med Serbien, vinner kan läget bli spänt. 
– Risken är att unionisterna agerar för att knyta Montenegro närmre Serbien, kanske till och med utlyser en ny folkomröstning. Det skulle kunna lägga många konflikter i klar dager, säger Aleksandar Pajevic.
En annan utmaning är samarbetspartners. Montenegro är ett lilleputtland, dubbelt så stort som Blekinge med ungefär 650 000 invånare. Man har en infrastruktur som sett bättre dagar och industrin går fortfarande på knäna efter FN-sanktionerna mot Serbien och Montenegro. Därför måste man nu snabbt hitta en samarbetspartner för att stabilisera ekonomin. EU verkar vara politikernas förstahandsval. Vart man än reser i landet pågår det en EU-stödd vägombyggnad och det finns till och med en generalplan om hur Montenegro ska ansluta sig till unionen. Fast bara för att politikerna vill liera sig med EU är det inte säkert att folket tycker likadant. 
– Personligen vill jag att vi ska hålla oss utanför EU, säger Ivano Djurovic.
– Folket vet inte så mycket om EU och ifall vi vill ansluta oss eller inte till unionen kommer helt och hållet att vara beroende av hur media och politikerna väljer att presentera frågorna.
Framtid
Montenegros ekonomi drabbades hårt av FN-sanktionerna mot dåvarande federationsrepubliken Jugoslavien, Serbien och Montenegro, efter kriget i Bosnien-Herzegovina under tidigt 1990-tal. Sanktionerna ledde till att industrihjulen saktade av för att till slut helt sluta snurra med massarbetslöshet och hyperinflation som följd. När det var som värst uppgick inflationen till absurda 323 miljoner procent i månaden. Det hela medförde likviditetsbrist och att löner betalades ut i form av mat och att staten understödde vad vi skulle kalla för smuggling. Framför allt cigaretter köptes in, lagrades några månader och skeppades sedan vidare till bland annat Italien. Hela tiden utan några papper eller liknande och hela tiden utan att bryta mot lagen.
Blockaden ledde till att det skapades en stor grå och svart ekonomi. Folk bytte varor och tjänster med varandra och korruptionen löpte som en eld genom hela samhället och statens skatteintäkter mer eller mindre raderades ut. Enligt officiella siffror var 30 procent av landets ekonomi grå år 2002. Det här ledde också till att BNP-talen dök. I år räknar staten med att BNP per capita kommer att ligga någonstans kring 27000 kronor eller knappt 2500 kronor i månaden. Något som gör landet till ett av de fattigaste i Europa. Fast det är inte hela sanningen. Åker man runt i landet har folk nya fina bilar och är moderiktigt klädda. De som är uppenbart fattiga är landets romer. Det tyder på att en stor del av ekonomin inte redovisas. Fast det här försöker staten få kontroll över. Tidigare införde man den tyska marken (numera euron) som valuta för att få stopp på den skenande inflationen. Enligt officiella beräkningar hamnar inflationen på något över 2 procent i år och arbetslösheten kommer att sjunka till runt 20 procent.
Nu måste dock montenegrinerna hitta något att leva av. Tidigare har olika former av industri, såsom aluminium- och skogsindustri stått för en hel del arbetstillfällen. När landet blev självständigt bestämdes att landet skulle vara en ”ekologisk stat”. Och det tar man på allvar. Efter undersökningar vid landets största aluminiumfabrik, strax utanför huvudstaden Podgorica, bestämdes att fabriken antagligen ska läggas ned på grund av dess effekter på miljön.
Istället för industri har landet bestämt sig för att satsa på turism. Under Jugoslavientiden var landet, tillsammans med Kroatien, de stora turistmålen för den inhemska turismen. Idag åker, förutom serber och bosnier, framförallt polacker, tjecker och tyskar hit för att njuta av såväl sol och bad som skidåkning.
– Förutsättningar för att locka turister finns. Montenegro är vackert och turistsäsongen lång så jag är övertygad om att turismen är en av de viktigaste pelarna när vi nu ska bygga oss en egen framtid, säger Aleksandar Pajevic´.
MontenegroYta: 13812 km2 (dubbelt så stort som Blekinge)
Invånare: ca 650 000
Huvudstad: Podgorica (administrativt centrum) samt Cetinje (kulturellt centrum)
Statsskick: republik med vald president
Valuta: euro
Aktuellt: världens nyaste land efter att ha förklarat sig självständigt från Serbien 3 juni. Av: Peter Ahlgren