MYSTISKA OMAN

Det ligger som en pärla vid arabiska havet. Oman. Okänt och oexploaterat öppnar det nu upp sig och erbjuder turister en annorlunda och upplevelsefylld resa rakt in i mellersta österns hjärta. Fast Oman är ett land med kollektivt dåligt självförtroende som kräver en del av sina besökare.

Solen går upp snabbt och nästan överfallsmässigt i Oman. Ena sekunden är det kolsvart och stjärnorna glittrar som diamanter över hamnstaden Salalah. I nästa sekund är det ljust och hettan och fukten från Arabiska havet gör sig påmind där jag sitter på balkongen på lyxhotellet Crowne Plaza. Hit har nyligen den första laddningen charterturister från Sverige, Norge och Danmark kommit och inom någon timme kommer de flesta av de 200 premiärresenärerna med STS Solresor att slå sig ned i solstolarna vid lyxhotellets pool.
Fast det är inte här, i solstolarna trettio meter från hotellet, som man hittar Oman. Det finns utanför lyxhotellets väggar. I städerna, öknen och bland folket. Oman är ett land man reser till för att uppleva något helt annorlunda. Det är spännande, nytt och exotiskt.

Lång historia
Oman har en historia som sträcker sig tillbaka minst 12000 år i tiden. En stor del av landets historia handlar om konflikter. Krig mellan stammar, grannländer och supermakter. Mellan lokalbefolkning och pirater. Det gör att landet stoltserar med tusentals fort som byggdes för att erbjuda lokalbefolkningen skydd mot härjande inkräktare. Mest känt är det cirkulära fortet i staden Nizwa, 18 mil sydöst om huvudstaden Muscat. Här finns också en berömd souq, marknad, där man framförallt hittar Omanskt hantverk. Alla fort byggdes inte av omanier. I huvudstaden uppfördes de av portugiserna som styrde Oman från början av 1500-talet till en bra bit in på 1600-talet.
Omanierna är vana vid att kontrolleras av andra makter. Landet var länge ett brittiskt lydprotektorat och banden mellan länderna är fortfarande starka. Bland annat utbildas den inhemska armén av britter.
Landet lider av ett kollektivt dåligt samvete som delvis beror på olika länders inflytande. När vi reser runt i landet verkar befolkningen skämmas över sitt kulturarv. Det märks i Salalah där de flera hundra år gamla husen överges och får stå och förfalla. Familjerna flyttar istället in i nybyggda schabrak med moderna faciliteter som gigantisk tv-paraboler. När man investerar i nya affärsområden är det fyrkantiga stormarknadskomplex som byggs. Så långt från inhemsk arkitektur det går att komma.

Slaveri och reformer
Även om Oman är urgammalt är den moderna historien kort. Slaveri fanns ända in på 1960-talet och fram till att nuvarande sultanen Qaboos bin Said tog makten av sin far i juli 1970 befann sig landet i stenåldern. Då fanns det bara några kilometer asfalterad väg, två skolor och ett sjukhus. Nymodigheter som glasögon, radio och tv var förbjudna. Det går till och med historier om hur bilägare i landet var tvingade att spänna sina dyrbara ekipage vid ett kamelspann eftersom bensin inte fanns att köpa i oljenationen. Efter palatsrevolutionen sattes sultanens far i husarrest på ett lyxhotell i England där han tillbringade resten av sitt liv levande på en diet som till största delen bestod av chokladkakor.
När Qaboos tagit makten inledde och genomförde han ett imponerande reformprogram. Idag genomkorsas landet av asfalterade vägar. Skolor och sjukhus finns i varenda by. Till och med de kringströvande beduinerna i öknen följs av en ambulerande sjukstuga. I stort sett varenda omanier verkar ha en mobiltelefon och man behöver inte leta länge för att hitta ett internetkafé. Reformerna har gjort sultanen till en omtyckt och populär härskare men han har inte byggt vägen till demokrati.

Ojämlikhet
Sultanen är envåldshärskare och även om landet införde en rådgivande tvåkammarförsamling, majlis, i början av 1990-talet ligger all reell makt i Qaboos händer. Lagar, domstolar och rättsskippning grundar sig på Sharia-lagen, vilket innebär att fysisk bestraffning förekommer och i teorin även dödsstraff – även om det med automatik omvandlas till livstids fängelse. Enligt Amnesty har ingen avrättats sedan 1999.
Islam är statsreligion och det är i praktiken omöjligt för en muslim att konvertera. Utlänningar tillåts praktisera andra religioner så länge det ”inte stör allmän ordning”. 
Män och kvinnor är inte jämlika och den absoluta majoriteten kvinnor bär slöja. Överallt vi går ser vi kvinnor som är fullständigt täckta. Händer, ansikte, fötter. Hela kroppen täcks av tyg eller läder.
På papperet är det fritt fram för kvinnor att göra karriär, det finns bland annat flera kvinnliga ministrar, men i realiteten är det inte så. Kvinnor som lägger tid och energi på en karriär istället för familjen anses suspekt. Det är också tillåtet för män att gifta sig med flera kvinnor, även om den yngre generationen protesterar allt skarpare mot den sedvänjan.
Vill ni veta mer? Fråga. Omanierna är öppenhjärtiga och diskuterar gärna allt från månggifte till inbördeskriget 1965-1975. De är öppna och svarar ärligt utan att ta anstöt och är lika intresserade av oss som vi av dem. Inleder man en konversation gäller det att vara beredd att svara på ett batteri frågor om allt från isbjörnar till kungen, Volvo och Abba.

Språket
Att göra sig förstådd i Oman är oftast inga större problem. I städerna talar många engelska och i byarna fungerar det universella teckenspråket bra. Omanierna är vänliga och lägger gärna några minuter på en handviftande västerlänning som kommit vilse eller vill köpa en flaska vatten. Vi stöter på gästvänligheten överallt. I den pittoreska fiskebyn Kara strax väster om Muscat kan ingen, förutom några gästarbetare, ett ord engelska. När vi slår oss ned vid ett bord på det lokala kaféet ser våra bordsgrannar snabbt till att det skitiga bordet blir rengjort. Det duger ju inte att en långväga gäst får sitta vid ett söligt bord.
När vi kommer in i Salalah efter över 100 mil genom öknen i vår hyrbil frågar vi efter vägen till hotellet. Mannen vi frågar hoppar in i sin bil och kör framför oss. Det visar sig bli uppemot en mil och han vägrar ta emot någon ersättning eftersom vi tror att det är fel hotell. Det visade sig vara rätt och både jag och fotografen har fortfarande dåligt samvete för den händelsen.
Gästvänligheten ställer dock till det ibland. Frågar du någon om vägen vill de så gärna vara till lags att de med ett förtroendeingivande leende berättar att de vet exakt hur du ska gå för att komma dit. Nästa människa du frågar är precis lika säker på att det ligger åt motsatt håll. Egenheten retar nytillkomna affärsmän till vansinne men för den som är på semester och inte har tider att passa betyder det inte så mycket. Är du rädd för att hamna på farliga bakgator vid fel tid på dygnet kan du slappna av i Oman. Brottslighet existerar knappt.

Egna initiativ
Oman är ett land som kräver en hel del av turisten om man vill få ut något av sitt besök. Visst kan man ligga vid poolen på lyxhotellet hela dagen men då finns det bättre och billigare ställen att resa till. För att få ut det mesta möjliga gäller det att ta sig ut i naturen och ut bland folk.
Köper du en charter- eller paketresa finns det färdiga utflykter men reser du på egen hand får du fixa sådant själv. Och här hittar du inte färdiga utflyktspaket ute på stan. Det bästa tipset är att prata med folk. Vill du till exempel ut i öknen så hör dig för. Någon känner någon som har en farbror som tycker det är kul att köra i öknen och det visar sig snabbt att han kan tänkas ta med er för en rimlig ersättning.
Den som är intresserad av en ökensafari ska dock tänka sig för. Att hyra en bil och ge sig ut på egen hand är direkt livsfarligt. Även på organiserade turer kan saker gå snett. Något som visade sig när en svensk kvinna omkom och hennes man skadades svårt när deras jeep välte i öknen utanför Salalah för några månader sedan.
Det finns även andra häftiga naturupplevelser att hitta i landet. Bergsklättring, till exempel, eller att se sköldpaddorna lägga ägg i naturreservatet Ra’s al Hadd eller att få en glimt av de skygga och utrotningshotade arabiska oryxerna, en antilop, som lever i ett stort reservat i de sydöstra delarna av landet.
För den som är intresserad av dykning, fiske eller fågelskådning är Oman ett paradis. De västerländska turister som på egen hand söker sig till Oman gör det mestadels för natur- och djurupplevelserna. Det är inte ovanligt att springa på ett gäng hänförda ornitologer som med lycklig blick och kilovis med kameror och kikare hänfört mumlar om hur många arter de sett under en förmiddag i Khour Rouri (där även utgrävningar den försvunna staden Ubar pågår). Dykningen ska vara fantastisk i såväl södra som norra delarna. Delfiner ser du dagligen leka utmed sandstränderna, valar finns i havsdjupen och artrikedomen är stor. Det finns också ett flertal vrak på dykbart djup men precis som vid all vrakdykning gäller det att vara försiktig. 

Shopping
Nu är inte alla intresserade av sportiga aktiviteter. Många charterresenärer är äldre och har svårt att orka med en fysiskt krävande tur i öknen. Som tur är finns det annat att göra än att sporta i Oman. Shopping, till exempel.
Alla som kommer till Dhofarregionen där Salalah ligger köper med sig av den berömda rökelsen, frankincense, eller olibanum som det egentligen heter. Rökelsen är torkad kåda från de sällsynta Boswelliaträden som bara växer i regionen och i Somalia i Afrika.
Den underbara doften gjorde att frankicensen en gång i tiden var lika dyr som guld och många människoliv spilldes när stammarna slogs om äganderätten över träden.
Det finns många myter om och kring den världsberömda rökelsen. Enligt bibeln är det frankincense som de tre vise männen för med sig och i lokal omansk folktro driver doften ut onda andar och rökelsen ska kunna bota vissa åtkommer om man äter den.
Oavsett hur det är med det så doftar det gott när den bränns och att köpa hem några klumpar rekommenderas. Gå dock inte i fällan och köp de stora halvkilospåsarna som ligger på varje försäljares bord. Kvaliteten på bulkfrancinsensen är dålig och det är därför priset är så lågt. Fråga istället om bättre kvalitet som försäljaren förvarar bakom disken.
Guld och till viss del silver är prisvärt. Priserna bestäms inte utifrån arbetet som smederna lagt ned på smycket utan av det rådande priset och den som vet vad han letar efter kan göra bra klipp. Precis som vid all handel gäller det att pruta. Försäljarna väntar sig det. Är du riktigt duktig kan du få ned priset till hälften. Vägra att betala om du inte kommer ned i under 25 procent av försäljarens utgångsbud.
Rör du dig i städerna kommer du snart att hamna i slang med folk och de kommer ovillkorligen bjuda dig på arabiskt kaffe. Oavsett hur spyfärdig du blir vid tanken på kaffe som kryddas med kardemumma och saffran så ta åtminstone en av de små kopparna och stjälp i dig. Tänk på att arabisk gästvänlighet gör att koppen fylls på ända tills du skakar den från sida till sida. Det betyder att du är nöjd och tackar för gästfriheten.
Blir du hembjuden till någon så gäller det att beundra men i smyg. Om du, vilket vi västerlänningar gärna gör, högt och ljudligt berömmer värdens möblemang kan han känna sig manad att ge det till dig. Du ska då, för att visa din uppskattning, skänka en ännu dyrare och finare sak till honom. Det finns ett ordspråk som säger ”beundra blommorna och ignorera ädelstenarna” och det gäller verkligen i sådana sammanhang. 

Framtid
Turismen i Oman är bara i sin linda och slår försöket med nordisk charterturism väl ut kommer säkert mycket att utvecklas. I dagsläget möts man av många ”vi får se” eller ”kanske” när man frågar om allt från bygg- till utflyktsplaner. Det finns en stor risk att landet tar i och försöker kopiera gräsliga västerländska idéer. När vi, som utländska journalister, får en guidad tur runt Salalah med omgivningar av informationsministeriet får vi bland annat veta att det finns planer på att restaurera strandpromenaden i Salalah. Ett område med fantastisk potential längs med den milslånga, folktomma stranden. Problemet är bara att det första som diskuteras är amerikanska snabbmatskedjor, det sista man vill se i ett område som är världskänt för sin arkitektur med starka jemenitiska drag.
En av våra guider, Abdullah, nickar åt våra synpunkter och säger förvånat:
– Vi trodde att ni ville att det skulle se västerländskt ut.

Fakta och bra att veta
Folkmängd: kring 2,3 miljoner varav cirka 600 000 är gästarbetare.
Huvudstad: Muscat, cirka 430 000 invånare.
Språk: arabiska, många talar engelska.
Valuta: 1 rial=1000 baizas som är cirka 20 kronor.
Klimat: runt 25-35 grader året runt. I norra delarna kan det bli uppemot 45 grader mellan maj och september. Monsunregn i Dhofarregionen i söder mellan juni och september.
Tid: enligt islamsk tidräkning är det år 1425, veckan börjar på lördag. Fredag är helgdag.
Shoppa: rökelse, parfym, guld och silver. Billiga skräddare är ett tips men ta med bilder på plaggen hemifrån.
Äta och dricka: arabiska köket består av lamm, kyckling, biff eller fisk som oftast marineras i olika kryddor. Kranvattnet är drickbart men rekommenderas inte. Alkohol finns på hotell.
Priser: bra middag på lokal restaurang: under 50 kr. Kaffe på stan: knappt tre kronor.
Ta sig runt: lokalt är det taxi eller hyrbil som gäller. Vill du resa längre sträckor inom landet finns flyg, buss eller hyrbil. Flyg går mellan huvudstaden Muscat och Salah samt Muscat och Sur. Långfärdsbussen mellan Muscat och Salah tar cirka 12 timmar och kostar cirka 120 kronor. Hyra bil kostar allt mellan 250 och 500 kronor per dygn. Då ingår 15 fria mil. Bensinen kostar cirka 2,50 kr milen.
Resa dit: charter från Stockholm och Göteborg med STS Solresor (www.solresor.se) från cirka 8000 kronor och upp över 16 000 kronor för åtta dagar. Paketresor till Muscat säljs av Lime Travel www.limetravel.se). Reguljärflyg med bland andra Lufthansa: från 7000 kr t/r. Från London med Gulf Air: cirka 5000 kronor.
Därför ska man åka: klimatet, naturen, folket och kulturen.
Att tänka på: pruta. Alltid och mycket. Gå inte omkring i badkläder utanför hotellen och ta absolut inte med alkohol. Fotografera inte kvinnor utan att be om lov. Bär skjortor som går ned över armbågarna och byxor/shorts som täcker knäna. Ät och drick inte med vänsterhanden och visa aldrig fotsulorna när du sitter. Lär dig några hälsningsfraser – hur illa du än uttalar dem är det en uppskattad gest.
Mer information: www.omanet.om  

Av: Peter Ahlgren